JAAA!

Hej på er! Förra måndagen, när jag fyllde år så blev jag totalt överraskad & helt galet chockad på ett väldans positivt vis.

Jag och Vera (ligger bredvid varandra i vår säng) väcks av att min sambo M och Tyra kommer in i sovrummet och sjunger ”Ja må hon leva”. Dom har med sig vita brickan med ben på, som vi brukar ha om vi äter frukost i sängen.

Jag var lite trött, men log (och skrattade inombords) när jag såg brickan. Där stod en kopp kaffe & en assiett med en leverpastejsmörgås. Det var allt. Inget annat. Ingen servett, inga blommor, ingen flagga eller ens ett litet ljus. Haha! ;-)

När sången är slut gosar vi alla med Vera som också vaknat av att dom sjöng. Efter en kort stund säger min sambo att ”Nu går jag ner på knä jag” Jaha, tänkte jag bara och tänkte att han kanske hade lite ont i ryggen av att stå framlutad mot sängen och mysa med Vera.

Sen tar han min hand och börjar säga massa fina saker. Vad gulligt tänkte jag och tänkte på att jag ju fyller år. Men sen tar han fram en liten ask och det snurrar i mitt huvud och jag hinner tänka ”Vad sa han nyss?!?” Jag tittar på asken och min sambo ser glad och lite nervös ut när han frågar om jag vill gifta mig med honom någon gång i framtiden. Alltså, den chocken!

Tårarna börjar rinna på mig och jag måste ta en snabb klunk kaffe. JAA! Såklart jag vill. Efter flera pussar och när jag har torkat kinderna så frågar han om jag inte vill öppna lilla paketet och se ringen. Men gud har du köpt en ring frågar jag. Ja, det är klart svarar han. Jag tänkte att det kanske var en sån där plastring för barn, en symbol liksom som låg i asken.

Jag öppnade paketet och tyckte verkligen att ringen var SÅÅ fin! (På bilden ovan)

Ringen var en ”lånering” och jag fick ju såklart välja någon annan om jag ville det sa M. Jag tyckte ringen var superfin och enda anledningen att jag inte skulle vilja ha den var för att jag gärna skulle vilja köpa en ring av min kompis Petra som ska börja sälja ringar. (Bland annat förlovningsringar och vigselringar till tjejer)

Ringde Petra på morgonen samma dag, hon är än så länge bara i uppstarten av sitt företag. Så hon visste inte riktigt hur länge det skulle dröja innan det gick att beställa.

Vi kom överens om att vi i alla fall kan köpa den andra ringen av henne, när vi ska gifta oss. Nu har vi inte tänkt att gifta oss inom ett år men jag tycker det känns så himla roligt att vi ska gifta oss och då kan vi köpa den ringen av Petra.

På eftermiddagen samma dag som jag fyllde år åkte vi i alla fall och beställde en likadan ring som låneringen och även en ring till M. Ringarna skulle komma i fredags, graverade och klara.

Vi tänkte fira förlovningen med lite god mat och dryck. På fredagen hade bara min ring kommit men M tyckte vi skulle fira ändå med tanke på att vi hade fixat barnvakt till Tyra och handlat.

M grillade oxfilé (helt perfekt rosa i mitten), majskolvar, sparris och halloumi (jag tog lite halloumi också fast jag inte äter mjölkprotein) vi hade rösti till och jättegod sås. Mmm, det var såå gott!

Skål

Efter maten åkte dyraste flaskan bubbel fram och vi skålade här hemma.

Sen åt vi efterrätt (Maränger, egen kolasås, sojagrädde och mjölkfri glass till mig och Häagen- Dazs till M) och kollade på Let´s Dance. Jag kollade mest på min ring jag hihi!!

Vi har tidigare bara pratat lite löst om förlovning och giftermål, men det var länge sedan sist vi pratade om det. Dessutom trodde jag aldrig att M skulle fria, utan snarare at vi kanske gemensamt skulle bestämma oss för att förlova oss någon gång om flera år. Jag har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv <3 Jag blir såå himla glad & pirrig bara jag tänker på det.

Jag älskar min sambo så otroligt mycket och det känns så himla kul att vi är förlovade. Nu väntar vi bara på hans ring ;-) för att det ska kännas helt på riktigt haha..

Kram Malin

 

 

VIKT

Precis plussat & är alltså gravid. – Gravid i vecka 40. – Vera är 1 vecka gammal. – Vera är precis 3 månader.

Hej på er! Idag tänkte jag vi skulle prata lite om kropp & vikt. Ett känsligt ämne för många och vissa blir ibland lite provocerade. Under båda mina graviditeter så är det många som har sagt saker om min kropp. ”Oj! Vilken stor mage, är du säker på att det inte är tvillingar” till ”Men vilken liten mage du har”. Jag har också fått frågan om hur mycket jag har gått upp i vikt.

När jag var gravid med Tyra så ägde jag & min syster ett café och då var det väldigt många främlingar som kom fram och kände på min mage. Jag vet flera som inte vill att folk ska känna på magen och som tycker det är jobbigt när dom får kommentarer kring sin kropp.

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Vissa tyckte jag hade stor mage & andra tyckte jag hade liten. Jag var mest bara stolt över den! Så kände jag båda gångerna jag var gravid. Att många ville känna gjorde mig typ bara glad.

Här är en bild på mig och kulan i vecka 40. Då hade jag gått upp minst 17 kg. Jag gick nog faktiskt upp precis lika mycket med Tyra har jag för mig, men då la jag på mig lite mer vätska. Jag åt ganska ”vanligt” när jag var gravid, men jag var helt klart hungrigare än normalt. Det är ju inte så konstigt när man har en liten människa som växer inuti en.

Det var inte så att jag tryckte i mig massa onyttigt och liksom ”passade på” som vissa gör. Men jag åt lite mer mat och något mellanmål extra.

Under 4 månader av graviditeten åt jag sockerfritt. Inget godis, glass, kakor, chips och sånt ”onödigt”. Jag vet inte riktigt vad som är normalt att gå upp men det är väl typ 10-15 kilo har jag för mig. Såklart olika från person till person också. Sen beror det ju på hur mycket man väger från början och hur lång man är. Jag är 172 cm lång och hade självklart sett större ut om jag var 157 cm, likaså mindre om jag var längre.

När jag var höggravid så kommer jag ihåg att jag längtade efter att få komma i form igen, men så fort jag hade fött Vera så kände jag mig ”som mig själv” igen mentalt och då kände jag inte alls att det var så viktigt.

Här är jag med lilla Vera som var 1 vecka när jag tog kortet. 

Och så kom hon ju i slutet av Januari. Närmare bestämt måndag den 29:e, en dag efter beräknat datum.

I samband med förlossningen så gick jag nog ner en 7 kg ungefär, varav Vera vägde 3855 gram. Jag kände inte alls att jag hade bråttom med att bli av med min mage eller att jag snabbt skulle komma i form utan tänkte att det får ta den tid det tar.

Jag hade hemska ettervärkar några dagar efter jag fött Vera. Hade inte läst om det innan förlossningen och hade inte det med Tyra. (Det brukar tydligen bli värre med barn nummer två) Jag hade galet ont och skulle lätt tagit lustgas om jag hade haft möjlighet ;-) Vet inte om det hjälpte till men magen drog ihop sig väldigt fort i alla fall.

Pigmentranden (Linea nigra) är fortfarande kvar. Jag fick en sån när jag väntade Tyra också och den försvann gradvis bort. Får se om den här linjen också gör det så småningom.

Nu har det gått precis 3 månader och jag väger lika mycket som jag gjorde innan jag blev gravid. Det gick betydligt fortare än vad jag trodde det skulle göra.

Något jag är väldigt glad och tacksam över är att jag inte fick några bristningar, varken den här gången eller med Tyra. Jag tror att det är hormonellt och beror på hur fort kroppen växer. Man kan såklart påverka det lite grann genom bra kost & träning men jag tror inte det hjälper så mycket att smörja in med någon kräm. Det kan man ju göra om man vill och tycker det är mysigt & om man är torr.

Jag har inte gjort något speciellt för att gå ner mina graviditetskilon. Det har inte varit svettiga powerwalks och någon diet här inte. Men det jag har gjort är:

  • Känt sådan TACKSAMHET för min kropp och vad den har klarat av. En graviditet på 9 månader och sen en förlossning. Wow, vad kvinnokroppen är cool!
  • Jag helammar Vera, det kanske hjälper till lite grann. Jag har även där, känt sådan tacksamhet över att amningen fungerar (Vera är helt klart lite krånglig, hon viftar och river en del när hon äter & hon släpper ofta bröstet och har sig, men att hon går upp i vikt och att det ändå funkar är jag såå tacksam över)
  • MammaMage appen – Det är en app där man gör olika andningsövningar och tränar inre magmusklerna. Man gör alltså inte massa situps och sånt. Nej, några situps har jag inte gjort över huvudtaget. Det tror jag inte alls är bra fören magmusklerna har gått ihop igen.

  • Knipövningar. Har nog gjort knipövningar varje dag sedan Vera kom. Det är jag faktiskt lite stolt över, för det är ju så himla tråkigt ;-)
  • Promenader. Ja, lite promenader har det ju blivit, men jag går inte så fort och inte så långt heller (tycker inte om att vara för långt hemifrån om hon börjar gallskrika)
  • Lyft med bebis. Det går bra att sätta Vera i bärselen om hon är påväg att somna men hon är inte jätteförtjust att sitta där om hon är pigg. Då vill hon gärna bli buren. Hon gillar (precis som Tyra gjorde) att man går runt och tittar och pratar med henne. En positiv sak med det är ju att man blir rätt stark i armarna ;-)

Sen vad det gäller kosten så har jag väl lite mottot att jag äter allt, men inte alltid. Jag kan skriva ett längre inlägg om kost, mer ingående hur jag tänker kring mat och vad jag äter samt vilka kosttillskott jag tar.

Då Vera har haft kolik så uteslöt jag allt mjölkprotein och gör det fortfarande, om det har påverkat vikten vet jag inte, men kanske. Många småbarn har lite problem med tarmarna och mjölkprotein kan vara svårt att bryta ner även om vi inte tror att hon är allergisk så ska jag fortsätta såhär lite till.

Även om jag nu väger som innan jag blev gravid så säger det bara en del. Nu vill jag sakta börja stärka upp kroppen igen. Jag är mycket svagare nu än vad jag var innan.

Vill verkligen stärka upp min mage och rygg då jag fått så dålig hållning. Tänker på det när jag sitter vid bordet och ska äta, jag sitter så jag typ får puckelrygg. Ni vet, framåtlutad liksom haha!

Konditionen vill jag också förbättra nu framöver. Men mest vill jag börja träna igen för att jag tycker att det är så kul.

Sen har jag visualiserat också, låter kanske lite flummigt. Men jag har sett framför mig hur lätt det kommer bli att gå ner mina gravidkilon, jag har inte känt någon stress utan en inre stark tilltro till att det kommer gå lätt och smidigt. Hela tiden känt en tacksamhet mot min kropp och inte tänkt negativa tankar om den. Egentligen tror jag att det har störst betydelse så jag kanske ska ta och skriva ett eget inlägg om det också!? Nu blev det ett himla långt inlägg. Jag ska ta och lägga Vera som har vaknat. Hoppas ni får en fin kväll!

Kram Malin

 

Vera 3 månader

Vera 3 månader

H U R R A ! !

I söndags, den 29 April fyllde vår lilla Vera 3 månader. Älskade lilla gullunge. Vi var in till Falun och shoppade på dagen, då sov hon hela tiden.

När vi väl kom hem så var hon ganska gnällig och efter några timmar blev hon snorig. När det var dags att sova så både hostade och nös hon mycket. Blev en natt med väldans lite sömn. Veras första förkylning var konstaterad.

Igår var hon hängig och fick lite feber. På kvällen hade hon strax över 38 grader så det blev en lugn Valborg för oss med god mat hemma. Tyra är hos hennes pappa så vi la oss i sängen tidigt och kollade på dokumentären om Aviccii på SVTplay. Fy vad tragiskt att han har gått bort!

Stackars Vera var så snorig inatt och stackars hennes mamma också som inte fick mycket sömn haha! Tur Veras pappa har varit ledig idag så vi har kunnat hjälpas åt.

Idag har jag verkligen fått massa flashbacks från bara några veckor tillbaka i tiden, när Vera var så här gnällig och missnöjd för det mesta. Uj vad drygt!

Bilderna ovan tog jag för några dagar sedan, då var hon en glad & pigg liten tjej!

Här i Borlänge har det regnat hela dagen idag, men det känns helt okej nu när Vera ändå är sjuk. Om hon bara sov mycket så skulle jag ha velat se massa filmer och serier i sängen hela eftermiddagen och kvällen. Vi får se, nu har hon precis somnat så vi kanske hinner se ett avsnitt av Blacklist :-)

Hoppas ni hade en riktigt härlig Valborg & en fin start på Maj!

Kram Malin

Missdalarna

Vem är Missdalarna?
En glad och nyfiken tjej som brinner för personlig utveckling. Jag älskar att komma på olika idéer och har modet att våga testa dem. Skulle beskriva mig som driven, positiv och kreativ. Tycker om att bli inspirerad och att inspirera andra människor. Jag som driver Missdalarna heter Malin Blomberg. Är mamma till Tyra 6 år, sambo med "M" & gravid i 9:e månaden.