Precis plussat & är alltså gravid. – Gravid i vecka 40. – Vera är 1 vecka gammal. – Vera är precis 3 månader.

Hej på er! Idag tänkte jag vi skulle prata lite om kropp & vikt. Ett känsligt ämne för många och vissa blir ibland lite provocerade. Under båda mina graviditeter så är det många som har sagt saker om min kropp. ”Oj! Vilken stor mage, är du säker på att det inte är tvillingar” till ”Men vilken liten mage du har”. Jag har också fått frågan om hur mycket jag har gått upp i vikt.

När jag var gravid med Tyra så ägde jag & min syster ett café och då var det väldigt många främlingar som kom fram och kände på min mage. Jag vet flera som inte vill att folk ska känna på magen och som tycker det är jobbigt när dom får kommentarer kring sin kropp.

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Vissa tyckte jag hade stor mage & andra tyckte jag hade liten. Jag var mest bara stolt över den! Så kände jag båda gångerna jag var gravid. Att många ville känna gjorde mig typ bara glad.

Här är en bild på mig och kulan i vecka 40. Då hade jag gått upp minst 17 kg. Jag gick nog faktiskt upp precis lika mycket med Tyra har jag för mig, men då la jag på mig lite mer vätska. Jag åt ganska ”vanligt” när jag var gravid, men jag var helt klart hungrigare än normalt. Det är ju inte så konstigt när man har en liten människa som växer inuti en.

Det var inte så att jag tryckte i mig massa onyttigt och liksom ”passade på” som vissa gör. Men jag åt lite mer mat och något mellanmål extra.

Under 4 månader av graviditeten åt jag sockerfritt. Inget godis, glass, kakor, chips och sånt ”onödigt”. Jag vet inte riktigt vad som är normalt att gå upp men det är väl typ 10-15 kilo har jag för mig. Såklart olika från person till person också. Sen beror det ju på hur mycket man väger från början och hur lång man är. Jag är 172 cm lång och hade självklart sett större ut om jag var 157 cm, likaså mindre om jag var längre.

När jag var höggravid så kommer jag ihåg att jag längtade efter att få komma i form igen, men så fort jag hade fött Vera så kände jag mig ”som mig själv” igen mentalt och då kände jag inte alls att det var så viktigt.

Här är jag med lilla Vera som var 1 vecka när jag tog kortet. 

Och så kom hon ju i slutet av Januari. Närmare bestämt måndag den 29:e, en dag efter beräknat datum.

I samband med förlossningen så gick jag nog ner en 7 kg ungefär, varav Vera vägde 3855 gram. Jag kände inte alls att jag hade bråttom med att bli av med min mage eller att jag snabbt skulle komma i form utan tänkte att det får ta den tid det tar.

Jag hade hemska ettervärkar några dagar efter jag fött Vera. Hade inte läst om det innan förlossningen och hade inte det med Tyra. (Det brukar tydligen bli värre med barn nummer två) Jag hade galet ont och skulle lätt tagit lustgas om jag hade haft möjlighet ;-) Vet inte om det hjälpte till men magen drog ihop sig väldigt fort i alla fall.

Pigmentranden (Linea nigra) är fortfarande kvar. Jag fick en sån när jag väntade Tyra också och den försvann gradvis bort. Får se om den här linjen också gör det så småningom.

Nu har det gått precis 3 månader och jag väger lika mycket som jag gjorde innan jag blev gravid. Det gick betydligt fortare än vad jag trodde det skulle göra.

Något jag är väldigt glad och tacksam över är att jag inte fick några bristningar, varken den här gången eller med Tyra. Jag tror att det är hormonellt och beror på hur fort kroppen växer. Man kan såklart påverka det lite grann genom bra kost & träning men jag tror inte det hjälper så mycket att smörja in med någon kräm. Det kan man ju göra om man vill och tycker det är mysigt & om man är torr.

Jag har inte gjort något speciellt för att gå ner mina graviditetskilon. Det har inte varit svettiga powerwalks och någon diet här inte. Men det jag har gjort är:

  • Känt sådan TACKSAMHET för min kropp och vad den har klarat av. En graviditet på 9 månader och sen en förlossning. Wow, vad kvinnokroppen är cool!
  • Jag helammar Vera, det kanske hjälper till lite grann. Jag har även där, känt sådan tacksamhet över att amningen fungerar (Vera är helt klart lite krånglig, hon viftar och river en del när hon äter & hon släpper ofta bröstet och har sig, men att hon går upp i vikt och att det ändå funkar är jag såå tacksam över)
  • MammaMage appen – Det är en app där man gör olika andningsövningar och tränar inre magmusklerna. Man gör alltså inte massa situps och sånt. Nej, några situps har jag inte gjort över huvudtaget. Det tror jag inte alls är bra fören magmusklerna har gått ihop igen.

  • Knipövningar. Har nog gjort knipövningar varje dag sedan Vera kom. Det är jag faktiskt lite stolt över, för det är ju så himla tråkigt ;-)
  • Promenader. Ja, lite promenader har det ju blivit, men jag går inte så fort och inte så långt heller (tycker inte om att vara för långt hemifrån om hon börjar gallskrika)
  • Lyft med bebis. Det går bra att sätta Vera i bärselen om hon är påväg att somna men hon är inte jätteförtjust att sitta där om hon är pigg. Då vill hon gärna bli buren. Hon gillar (precis som Tyra gjorde) att man går runt och tittar och pratar med henne. En positiv sak med det är ju att man blir rätt stark i armarna ;-)

Sen vad det gäller kosten så har jag väl lite mottot att jag äter allt, men inte alltid. Jag kan skriva ett längre inlägg om kost, mer ingående hur jag tänker kring mat och vad jag äter samt vilka kosttillskott jag tar.

Då Vera har haft kolik så uteslöt jag allt mjölkprotein och gör det fortfarande, om det har påverkat vikten vet jag inte, men kanske. Många småbarn har lite problem med tarmarna och mjölkprotein kan vara svårt att bryta ner även om vi inte tror att hon är allergisk så ska jag fortsätta såhär lite till.

Även om jag nu väger som innan jag blev gravid så säger det bara en del. Nu vill jag sakta börja stärka upp kroppen igen. Jag är mycket svagare nu än vad jag var innan.

Vill verkligen stärka upp min mage och rygg då jag fått så dålig hållning. Tänker på det när jag sitter vid bordet och ska äta, jag sitter så jag typ får puckelrygg. Ni vet, framåtlutad liksom haha!

Konditionen vill jag också förbättra nu framöver. Men mest vill jag börja träna igen för att jag tycker att det är så kul.

Sen har jag visualiserat också, låter kanske lite flummigt. Men jag har sett framför mig hur lätt det kommer bli att gå ner mina gravidkilon, jag har inte känt någon stress utan en inre stark tilltro till att det kommer gå lätt och smidigt. Hela tiden känt en tacksamhet mot min kropp och inte tänkt negativa tankar om den. Egentligen tror jag att det har störst betydelse så jag kanske ska ta och skriva ett eget inlägg om det också!? Nu blev det ett himla långt inlägg. Jag ska ta och lägga Vera som har vaknat. Hoppas ni får en fin kväll!

Kram Malin